Kollegornas egen favorit

Det finns priser som delas ut av guider. Och det finns priser som delas ut av kollegorna. För många kockar betyder det senare allra mest.

Kockarnas kock är ett sådant pris. Det är kockar som väljer vem bland dem som är bäst. År 2015 föll valet på Daniel Berlin^[1].

Igen och igen

Det blev inte en engångshändelse. Han fick utmärkelsen igen 2016, 2018 och 2019^[1]. Fyra gånger har en jury av kockar i Sverige utsett honom till den bästa^[2].

Det säger något om hur han sågs i branschen. Hans kollegor visste vad det krävdes för att driva en krog på landsbygden, med egna odlingar och nära samarbete med bönderna runt omkring^[2].

Respekt för råvaran

Han har fått lovord även från kända kolleger. Niklas Ekstedt har kallat honom en begåvad och ödmjuk kock, som behandlar sina råvaror och recept med respekt^[2]. Det är just den respekten som kollegorna har hyllat.

Priset kom också vid en viktig tid. Året därpå skulle krogen i Skåne Tranås få sin första Michelinstjärna^[1]. Erkännandet från kollegorna kom alltså före det från guiden.

För en kock i en liten by på Österlen var det en stor sak. Han lagade mat långt från Stockholms och Köpenhamns krogscener. Men kollegorna såg honom ändå, och de valde honom gång på gång.

Varför betyder ett pris från kollegorna så mycket? Kanske för att de vet precis hur svårt jobbet är. De vet hur det är att stå i ett varmt kök sent på kvällen. De vet vad det kostar att hålla en hög nivå varje dag.

När de väljer någon är det därför ett slags hantverkarnas erkännande. Det handlar inte om reklam eller ryktet i tidningarna. Det handlar om vad som faktiskt händer på tallriken och i köket.

Fyra priser på fem år. Det är en sällsynt rad, och den visar att framgången inte var en slump. Den var resultatet av ett envist arbete, år efter år, i samma lilla kök.