Proffskocken bakom tv-ansiktet

I september 2015 publicerade TV4 ett porträtt av Leila Lindholm under rubriken att hon går upp i kamp^[1]. Artikeln hörde till programmet Kockarnas kamp^[1]. Hon var då 39 år^[1].

Kockarnas kamp är ett program där yrkeskockar möts. Det handlar om tempo, kreativitet och nerver. Här räcker det inte att vara känd. Maten måste hålla.

En lång meritlista

För tittarna var hon framför allt bakdrottningen från tv. Men porträttet påminde om var hon kom ifrån. Hon hade arbetat på Ulla Winbladh, med Marcus Samuelsson på Aquavit i New York, och på Operakällaren och F12^[1].

Hon hade också varit med och startat en egen restaurang, som först hette Restaurang och senare SMAK^[1]. Och 1999 hade hon vunnit titeln årets kvinnliga kock^[1].

Böcker och program

Vid det laget hade hon skrivit sju böcker, varav tre bakböcker^[1]. Hon hade haft egna program i både TV4 och Sjuan^[2]. Tittarna kände henne väl, men kanske mest från bakbordet.

Det är lätt att glömma att en tv-kock också är en hantverkare. Bakom de vackra bilderna fanns åratal av arbete i restaurangkök, med långa kvällar, heta spisar och krävande gäster.

Den bakgrunden är det som gör henne trovärdig. När hon förklarar en deg eller en sås vet hon vad hon talar om. Hon har gjort det tusentals gånger, i kök där allt måste bli rätt.

Två sidor av samma kock

Hennes karriär har gått från restaurangköken till tv-studion, bokhyllorna och tidningsstället. Hon har arbetat på några av Sveriges bästa restauranger^[2]. Grunden har alltid varit kunskapen från köket.

Kockarnas kamp och porträttet 2015 knöt ihop de två sidorna av Leila Lindholm. Tv-profilen och proffskocken, i samma person. Och publiken fick en påminnelse om att bakdrottningen en gång började vid spisen på några av landets finaste krogar.